Jag lämnade min kära laptop obevakad för en kort stund. När jag kom tillbaka hade två av mina goda vänner växelskrivit en vacker liten sak och lämnat åt mig att läsa.
Faktiskt lite gulligt och ganska spot on.
"David Carlsson tittade skeptiskt omkring sig. Han gillade det inte, inte alls. Håkan Möller pratade om något längst fram i klassrummet men David hade slutat lyssna för längesedan. Han slöt ögonen och bröt all kontakt med omvärlden. Han tänkte tillbaka på den där kvällen i Australien. Den där kvällen då allt hade varit så perfekt. Inget av det fanns kvar nu, bara ett bleknande minne som snart skulle ha dött helt och hållet. Som en cigarr som ligger i en askkopp och sakta glöder mot sin död. Varför började han tänka på Australien nu? Det var en svunnen tid, liksom dinosaurierna."
Sista meningen är ju stor poesi.
Tack William och Stefan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar