Efter att ha trillat över trailern för någon månad sedan var jag inte säker på att jag skulle klara av att se den. Min filmdiet har på senare tid mest bestått av halvtaskiga feel good-filmer där man inte behöver tänka eller reflektera över något - man låter helt enkelt två timmar av ens liv försvinna - och Precious tycktes mig vara raka motsatsen till dessa.
Men den var riktigt, riktigt bra. Mörk men hoppfull. Inte ens Mariah Carey kunde förstöra den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar